Ulf Månsson 6 februari 1945 – 26 november 2025
Ulf och jag blev klasskamrater när vi började i klass 1:5 c på Realskolan i Malmö höstterminen 1956. Vi följdes åt fram till 4:an då Ulf kom in på gymnasiets reallinje. Efter konfirmation i Andreaskyrkan blev flera av klasskamraterna medlemmar i Andreasklubben i församlingen. Ulf, Bengt L och jag kom att umgås ända från skoltiden, familjevis och i ”gubbagäng” ända till slutet, även om det blev mer sporadiskt under och efter pandemin pga Ulfs infektionskänslighet.
Efter studenten gjorde Ulf lumpen på P7 som stridsvagnschef, en tid som Ulf gärna pratade om. Sedan blev det tre år på Lunds Universitet med inriktning på ADB (data).
Den första arbetsplatsen var ADDO i Malmö. Där testade Ulf gränserna genom att komma till jobbet i polotröja under kavajen; det fick han bakläxa på, skjorta och slips skulle det vara då på sextiotalet. Ulf blev databranschen trogen, efter ADDO som delägare i konsultbolaget Datalogic i Malmö och senare i många år på Tetra Pak.
På jobbet träffade han också sin blivande fru Anki. Familjen kom så småningom att bestå även av barnen Ola, Niklas och Mia och en massa hundar, oftast tre åt gången. Det fanns gott om plats för alla i det stora huset på Skrattmåsvägen i Falsterbo.
I 30-årsåldern drabbades Ulf av en smygande sjukdom som gjorde att musklerna sakta försvagades. Prognosen var inledningsvis dyster, men livslång behandling gjorde att förloppet blev betydligt långsammare. Ulf lät sig inte begränsas utan hittade vägar att komma runt svårigheterna. När utförsåkning inte längre var möjligt lärde han sig att åka utför med sitski tex. Ulf var en kämpe!
Hundintresset ledde till att Ulf, när rörligheten minskade, kom att engagera sig för servicehundar. Så lille Ior, en Bichon Havanais fick efter lämplighetstest bli Ulfs arbetskamrat. Utbildningen till servicehund görs av föraren själv, ett envetet men rolig uppgift. Ior blev en fantastiskt duktig servicehund, som även efter sin pensionering härom året ständigt var uppmärksam på Ulf. Ulf kom att engagera sig i Svenska Service- och Signalhundsförbundet och var dess ordförande under lång tid.
Minnena är många och ljusa: krutstänk i mamma Dagmars kökstak, sommardagar i Ljunghusen, kortspel på Erik Dahlbergsgatan, festerna på Norra Vallgatan, kanalturerna i Europa, resorna med gubbagänget till främmande länder.
Tack för allt Ulf!
Peter Aspe
Lars Ransheim 9 maj 1946 – 28 november 2025
Lars, som på vår skoltid hade efternamnet Jönsson, var jag bänkgranne med i någon av de senare klasserna. Han ägnade större delen av lektionerna till att rita bilar på ett block, alltid sportbilar. Vi blev senare arbetskamrater på Hemmets Journal där han arbetade på centralateljén där han tecknade, illustrerade och arbetade med bilder och marknadsföringsmaterial. Senare startade han egen reklambyrå, som han drev till för några år sedan.
Lars Larheden 26 mars 1945 -27 oktober 2025
I Sydsvenska Dagbladet 2025-12-08 fanns dödsannonsen över Lars Larheden.
Lars gick i vår klass i 1an, 2an och 3an på Realskolan. Han gick senare gymnasiet på Heleneholmsskolan och studerade vidare på universitetet och kom sedan att arbeta på Lärarhögskolan/Malmö Högskola. Han har gett ut ett antal böcker inom sitt arbetsområde.
Jan Andersson 29 november 1943 -25 december 2024
Yngve Andrén 18 november 1945 – 2 maj 2024
Yngve Andrén var arkitekt bosatt och verksam i Stockholm, men med projekt ända från Kiruna och ner till Staffanstorp. Han var verksam långt efter ordinarie pensionsålder. Rötterna fanns på Österlen och där hade Yngve sommarviste och deltog aktivt i kulturlivet där.
Lars Löfberg 28 oktober 1945 – 14 april 2023
Lars Löfberg var läkare på kvinnoklinikerna i Lund och senare Ystad. I hans släkt fanns många läkare. Därutöver ägde man Löfbergs Glas på Södergatan och biografen Palladium i samma fastighet.
Från Öppet bildarkiv, Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet (SMHS)
Fetoskopi-teamet på kvinnokliniken i Lund 1979
Från vänster Per Strömberg (senare disputerad 1983-03-01), Lars Löfberg (senare disputerad 1984-06-01), docent Björn Gustavii och Eric Cordesius (senare disputerad 1980-12-01). Från negativ.
Per Johnmark 30 juli 1945 – 2 oktober 2019
Så här skriver Patrick Tersmeden:
Per och jag, Patrick
Här berättar jag kort om Per och mlg.
Vi blev goda vänner redan i Ribersborgsskolans tredje klass.
På bilden från 1957 ser ni honom utanför porten till Sergelsväg 11 C där jag bodde då.
Vår vänskap varade sedan hela livet.
Per och jag kunde prata om allt! Han kände redan då till saker, som jag var okunnig om. Jag var nog rätt blyg. Man kan säga att han öppnade för mig.
Om ni vill kan jag berätta mer när vi alla träffas.
Bästa hälsningar.
Patrick
Patrick fortsätter så här om Pers liv:
Per var ekonom och arbetade en stor del av sitt liv med marknadsföring, dels för Brio, dels inom området aromer. På senare år var han verksam för Osby kommun, bland annat som revisor. Han arbetade även med utbildning inom sitt verksamhetsområde. Han lär i alla sammanhang ha varit en mycket uppskattad medarbetare.
Per var också frimurare. Även här var han, vågar jag säga, en mycket aktiv och högt aktad ordensmedlem.
Sitt goda humör behöll han in i det sista! När han blev sjuk i ALS kablade han ut, med, som jag uppfattade det, subtil humor, att nu skulle hans KÄRA hustru Pernilla fungera som ”Sambandscentral”! Av outgrundlig anledning kom Pernilla att gå bort före Per!? Sorgset, med viss indignation, ska Per ha utbrustit, ”jamen det var ju jag, som skulle gått bort först”!
Christer Ekbom 23 september 1944 – 8 april 2010
Se också Mikaels text på textsidan
Göran Håkansson 18 juni 1945 – 20 juni 2003
Bengt Anderberg 28 april 1945 – 11 november 2002
Om Bengts liv står tyvärr inget att hitta på nätet. Om någon av er har några uppgifter, så hör av er.
Harry Jacobsson-Pontén 28 juni 1945 – 27 juli 1996
Om Harrys liv står tyvärr inget att hitta på nätet. Om någon av er har några uppgifter, så hör av er.
Någonstans har jag sett att Harry var ingenjör och att han bodde i Limhamn.
Ett minne är att hans storasyster, Gunvor Pontén, som var sexton år äldre än Harry och skådespelerska, besökte oss på en ”rolig timme” och läste en text för oss i 3:e eller 4:e klass på Ribersborgsskolan.
Om några av våra klassföreståndare – Askhagen och Christoffersson
Så här skriver Lennart E om dem:
Vi hade tre klassföreståndare i realskolan: Fransson, Ann Marie Troilius, Ulla-Brita Askhagen och Nils-Olof Christoffersson.
Efter att jag slutade realskolan har jag bara träffat Christoffersson. Han vara revisionsdirektör på Riksrevisionsverket 1978 när jag jobbade där och vi hade då ett kort samtal; jag vill minnas att han då var revisionsdirektör och enhetschef. Ett par år senare träffade jag honom på Handelsbankens kontor i Lund. Han vara då kommunrevisor i Lunds kommun. Vi hade ett kort samtal och kom överens att ses senare. Jag bodde då i Stockholm sedan många år och var på tillfälligt besök hos min mor i Lund. Men det blev tyvärr aldrig av.
Däremot kände jag hans bror som var anställd i flygstaben och som hade en märklig karriär. Han hade jobbat på flygflottiljen i Kalmar men hade ett stort kontaktnät över hela världen och umgicks bl.a i familjen Dassault som ägde Frankrikes motsvarighet till SAAB.
Jag (Peter) bodde i kvarteret bredvid Askhagen, hon bodde på Gustaf Rydbergsgatan 1, där jag också hade lekkamrater. Det var ju lite pinsamt…
