Sammanfattning och kommentarer
Eberhard Gundalin kom att påverka mamma Agnes liv på ett avgörande sätt.
Rektor Eberhard Gundalin föddes1880 i Arensburg (Kuressaare nu) på Ösel. Han tillhörde den tysktalande överklassen.
Efter studentexamen studerade han tysk litteratur och historia i Sankt Petersburg och avslutade studierna och blev lärare, först i Welikije Luki i västligaste Ryssland. Han gifte sig med Olga Link, min mammas nitton år äldre kusin, ett äktenskap som var olyckligt, men varade till slutet.
Från 1919 var han rektor och lärare vid det tyska gymnasiet i Arensburg fram till 1939, när samtliga balt-tyskar kallades ”hem” till Stortyskland. Han familjen placerades vid Bialystok i Polen.
Efter krigsslutet 1945, omplacerades Gundalin till Stuttgartområdet. Gundalin avled i mars 1974, 93 år gammal.
Det lilla jag själv visste har jag fått berättat av min kusin Gisela som bodde i Stuttgart. Gisela hade inga höga tankar om Gundalin, hon kallade honom för ”der alte Hinke”, den gamle haltaren. Gisela antydde att Agnes tidigt lämnat Arensburg för Tallinn på grund av Gundalin.
Gundalin ger i de här manuskripten och de tidigare publicerade, intrycket av en självgod och osympatisk person. Han föraktade de lågtstående esterna och ännu mer ryssarna och hyllade det tyska på eller över gränsen till nazism. Han tycks också, åtminstone tidigt, varit ”kvinnojägare”
Av en lycklig slump fick jag på stadsarkivet i Kuressaare veta att Gundalin efterlämnat två manuskript om sitt liv, ca 1200 maskinskrivna sidor på tyska. Det materialet hade utgjort underlag för ”Mein Wanderpfad 1 och 2” om Gundalin som publicerades efter hans död. I september 2025 Ösel för en djupdykning i arkivet. Jag gick igenom de 1200 sidorna och fotograferade det jag tyckte verkade intressant, ca 100 sidor. Där fanns b.la. annat den här passusen från 1904:
Hos Theodor Link döptes en flicka till Agnes. Jag var inbjuden till dopet och anade inte då att detta barn, vars gudmor var min brud, femton år senare skulle få en ödesdiger inverkan på mitt liv
En cliffhanger; händelserna som texten syftar på inträffade femton år senare, 1919, och finns väl beskrivna i manuset. Jag har sammanfattat avsnittet här:
En skolman, och särskilt en i ledande ställning, måste ha ett balanserat själsliv för att kunna utöva sitt svåra yrke. Och det hade jag inte då.
Min kärlek – jag tvekar inför detta ord – för var det verkligen kärlek jag kände för min frus femtonåriga kusin [Agnes]. Då var jag övertygad om att den känsla jag hyste för henne förtjänade denna benämning fullt ut.
Idag kan jag bara beskriva mitt beteende och mina handlingar som en flykt från ett otillfredsställande äktenskap. Min fru visade aldrig det minsta förståelse för mitt inre liv, särskilt inte för mina poetiska strävanden
Den lilla kusinen hade däremot ett varmt och tillgivet väsen och gav mig det jag behövde: förståelse och kvinnlig ömhet. Att det inte uppstod någon sexuell relation mellan oss var Guds bevarande nåd.
Men det faktum att hon förfördes själsligt kvarstår, och det är nog värre än det fysiska för en flicka i den åldern. Det tjänade som förberedelse för hennes två misslyckade äktenskap, drifterna hade väckts, de ville tillfredsställas. Men hon har övervunnit allt.
Idag måste hon vara en kvinna på sextio år. Hennes dotter från första äktenskapet är nu redan kvinna och mor, och hennes son från andra äktenskapet – båda äktenskapen slutade i skilsmässa – ska ge henne glädje. Men jag vet inte mer om hennes öde.
Gundalin tvingades sluta som rektor, men fortsatte som lärare. Agnes flyttade till Tallinn så fort hon kunde.
Avsnitten ovan är kärnan i manuskripten för mig; en saknad pusselbit av många om min mammas liv.
I övrigt innehåller det jag utelämnat här i sammanfattningen en del intressanta uppgifter om släktförhållandena och kringinformation om Gundalins tankar och om hur det var att leva i Arensburg på Agnes tid där.
Här kommer hela texten som pdf:
Och här på engelska:
Och här finns originaltexten på tyska på alla de sidor jag fotograferade.