De senaste åren har det förts en debatt om glädjebetyg och betygsinflation. Senast var det rektorn på Handelshögskolan, Lars Strannegård, som i en debattartikel i Dagens Nyheter skrev att skolan överväger att lämna det nationella ansökningssystemet. Det eftersom glädjebetyg snedvrider konkurrensen, enligt honom.

Men hur var det på vår tid? Jag kom att tänka på det när min något yngre svåger och jag kom att prata om våra respektive skolgångar. Henriks pappa var militär, så familjen flyttade flera gånger under Henriks skoltid. De olika bostadsorterna hade kommit olika långt i att införa Grundskolan. Så några år gick Henrik i ”vår” Folkskola, några år i Grundskolan och sedan några år i ”vår” Realskola. Det fick till följd att inte sökte in till gymnasiet från 4:5, som ju var det normala, utan först året därefter.

Då påmindes jag om att jag gjort likadant. Jag tyckte inte det var lönt att söka med tanke på mina rätt dåliga betyg på höstterminen. Men när jag fick vårterminens betyg visade det sig att de var så pass mycket bättre att jag hade kommit in på gymnasiet om jag hade sökt.

Men hur var det när jag sökte (och kom in) till realskolan från fjärde klass? Jag minns att jag hade rätt bra betyg i fjärde klass men kom inte ihåg några detaljer. Så jag rotade fram mina gamla betyg och började läsa igenom dem från första klass och framåt. Såhär efteråt inser jag att min stackars mammas tidigt grånande hår nog hade en del med mina betyg att göra….

Som ni kanske minns så redovisades hela klassens betygsfördelning i betygen så jag räknade fram klassens medelbetyg för hösttermin respektive vårtermin i klass 4 i folkskolan och i 4:5 på realskolan. Jag tog inte med ”övningsämnena”, dvs slöjd, musik, teckning osv eftersom de nog inte räknades i ansökningarna.

Jag satte A till 6 poäng, a=5 AB=4, Ba=3, B=2, Bc=1 och C=0 och fick till resultat att:

I realskolans 4:5 hade klassen i medelbetyg 2,78 på ht och 2,97 på vt, dvs en ökning med ca 7%.
I folkskolans 4a hade klassen i medelbetyg 2,79 på ht och 3,34 på vt, dvs en ökning med ca 20%, ungefär ett halvt betygssteg!

Min slutsats är:
I realskolan var betygsökningen säkert mest beroende på att vi elever skärpte oss på vårterminen. Kanske fanns det ett litet mått av välvilja hos enstaka lärare, så att man i gränsfall valde det högre betyget?

I folkskolan sattes betygen av en enda lärare, i mitt fall den populäre Gunnar Selander. Han har, som jag tolkar det, säkert satt betygen med hänsyn till vilka han tyckte hade ”läshuvud” och borde gå vidare till realskolan. Glädjebetyg – javisst!

Peter Aspe

Beräkningar (pdf)